Skräcklitteratur och självmord

I artikelns första del diskuteras självmord som motiv och tema i skräcklitteratur sedan medeltiden och framåt och mytologiseringen av verkliga skräckförfattare tas upp. I dess andra del görs en analys av gentlemännens självmord i Machens The Great God Pan utifrån tolkningen att självmorden med snara har en (grekisk) antik koppling och är feminint kodade. Slutligen görs i del 3 en läsning av en trolig intertext kring mystik och (skräck)litterature från E.A. Poes idé i ”The Poetic Principle” om att sann poesi är ett uttryck för den odödliga själens längtan till, och reminiscenser av, livet efter döden, via skönhetsupplevelser i verkliga livet, över Lovecraft, som via snarlika formuleringar förbinder skönheten i bland annat skräcklitteratur med sina upplevelser av arkitektur och ett minne av att han har levt i en stad före universum skapades. Lovecrafts beskrivning återfinns snarlikt i novellen ”The Night Ocean” som skrevs av Lovecrafts litteräre exekutor R.H. Barlow, och jag läser det som att Barlow använder idén på ett nytt sätt, med mer fysiskt kroppslig inriktning och kanske ett homosexuellt självbiografiskt tema.